mildarabarber

Det hela började i mitten utav förra veckan när fröken fräken kommer hem från förskolan med ett minst sagt mystiskt utslag på sin lilla arm. Vi såg inga större orosmoln men när utslget under torsdagen fortfarande lyste upp som en rött stoppljus kontaktade vi som alla andra hösföräldrar 1177 för att ventilera. "Kontakta vårdcentralen för misstanke om borrelia". Era råd är min lag och under fredagen kontaktade jag vårdcentralen som till skillnad från 1177 inte alls tyckte att vi behövde komma in då det mystiska utslaget nu försvunnit. "Avvakta och återkom om hon får feber" svarar sköterskan som sitter och högläser från 1177s hemsida... Jösses. Vi avvaktar och igår kom febern likt en stormvind. 40grader varm och helt utslagen spenderar hon dagen sovandes på soffan med undantag från någon timme då hon under ett alvedonrus for omkring som en virvelvind och åt både gröt och kex. Så idag tog vi oss till vårdecentralen och efter att två läkare bedömt det inte klassiska borreliautslaget får lilla loppan 10 dagars penicillinkur för misstänkt borreliainfektion utav en fästing vi aldrig sett.

 

Sen kom dagens hormonbreakdown. Signe hon är så duktig. Opartisk som jag är i frågan skulle jag vilja påstå att hon är världens duktigaste lilla tjej. Hon tog sin medicin som smakar cirka som rävgift, klöktes och fräste en sekund, tog sin napp och stutsade iväg till tvn igen. Där stod jag kvar, minst sagt snopen och med hela köket fulladdat med mutor. Brööööl, min duktiga lilla tjej!