Alltid älskad & Aldrig glömd
GRETA 190506 - 210422
En av många saker jag älskar med kaniner är deras tuffa fasad som aldrig visar sig sårbar men om du har turen att vinna deras förtroende så har de ett hjärta av guld och kommer med ens bli din bästa kompis. Men den där oförmågan att visa sig sårbar gör också att det som inte får hända ibland händer...
Hur många gånger om dagen jag tittar till mina kaniner? Kanske 100, kanske 500? Går jag förbi fönstret mot kaninhänget tar jag alltid en kaninpaus, för inget skänker mer glädje än att se hela gänget pyssla med sitt, ofta vilandes på varandra i en stor hög.
Igår var inget undantag. Vid tvåtiden var allt som vanligt i kaninhänget. Märta var galen, Ingrid låg och njöt i solen och Greta och Doris åt hö tillsammans, alltid tillsammans. Några timmar senare går jag ut för att ge tjejerna kvällsmat och möts av Greta i dörren. Hon hade lagt sig precis vid ingången till hagen, som om hon väntade på mig...
Gårdagens kvällsmat var salladsblad och även några överblivna äppelskruttar, Gretas favorit. Men hon ligger kvar, obrydd av att det är kvällsmat. Det tog inte många sekunder för mig att inse att hon är dålig för lektion nummer ett i kaninkunskap är att när en kanin tackar nej till mat så är det illa.
Jag tar med henne in och upplever att hon andas ansträngt. Efter ett kort samtal med jourveterinär åker vi in direkt. Vi som bor mitt ute i ingenstanns har en bit till närmaste veterinär. Stadskörning i Göteborg med en döende kanin vid din sida borde man för övrigt ha med på öppkörningen, klarar man det, klarar man allt...
Vi får snabbt hjälp av en sköterska som gör en första koll och snabbt tillkallar veterinär. Vid det här laget är hon medtagen. Veterinären kommer in, lägger stetoskopet för att lyssna på hennes lungor, säger att hon behöver läggas in på intensiven i syrgaskammare. Och då lägger hon sitt huvud i min hand, krampar och försvinner...
Veterinären springer och hämtar avlidningsmedel för att försäkra att hon är borta och inte lider. Jag är i chock, men även veterinären som aldrig tidigare upplevt en kanin försvinna så fort, på sekunder var hon borta. Han kan inte svara på vad som hänt, det gick för snabbt. Vad man tror är en hjärtattack till följd av vätska i lungorna, den stora kroppen orkade inte mer.
Jag kan inte få bort hennes ledsna ögon från min hornhinna, den sista blicken. Jag borde inte ha tårar kvar men ändå slutar de inte rinna. Jag är tacksam att hon inte dog själv, utan att jag fick vara men henne till hennes sista andetag. Vilken hjälte hon är, en riktig kämpe!
Hon är inte bara min bästis. Som mellanrang i kaningänget är hon alla kaniners bästa kompis. Hon var aldrig själv, alltid tillsammans med en kompis, särskillt sin syster Doris. Att kaninerna förlorat en kompis och syster, ja jag går sönder igen...
Sov gott älskade Greta.
Du är så älskad av såväl mig som dina kaninkompisar.
Alltid älskad, aldrig glömd
❤